Om du lämnar mig nu

Är det tänkt att jag ska sova nu eller? Själv vet jag inte.
Svaret skulle mycket troligt kunna vara ja, då klockan är snart tre..
Men är jag redo att sova?
Jag sitter alltid här i min bädd och rullar tummarna lite lagomt, kollar mig omkring, som om jag väntade på något.

Undra vad alla andra gör...Säkert sover.
Ännu en anledning till att sova.



Sandra har varit här ikväll, fast först var vi på hemmakväll och gjorde ett superotroligt rekordsnabbt filmval! Vi hann bara gå in, gå rakt fram till filmerna när Sandra ser "Patrik 1,5" så var valet gjort. Hur skönt var inte det?
Att hyra film brukar inte vara särskilt roligt. Man vankar till höger, sen till vänster, suckar, börjar glo på folk, suckar, läser ointresserat på någon baksida av en film, och börjar lätt ge upp..
Nä, så lätt som det var idag borde det alltid vara!
Sedan for vi hur som helst tillbaka till mig och skådade den. Jag älskar den. O, kunde inte göra annat än le igenom hela filmen! En sån vacker lite film.. Ack så bra.

När mungiporna hade hunnit sänkas tillbaka till normalläge så satt vi och bläddrade lite hit och dit på tvn. Vi bromsade in på 3:an och såg American pie som fick leendet på plats igen.
Den var faktiskt rolig. Med det menar jag att jag har egentligen haft något emot sådana där fula störda, typiska "desperata oerfarna killar, 19 år, på jakt efter fitta och bröst" filmer. Är det allt usa kan komma med? Aja, jag skrattade. Så vad klagar jag på..



Efter att Sandra hade farit hem såg jag den här lilla dokumentären/intervjuen (?) med Lars Winnerbäck.
Jag är inget fans men det var kul ändå.
På slutet blev jag dock lite pömsig, ögonlocken började dala och jag funderade om jag kanske skulle sova i soffan och skita i allt som heter borsta tänderna, kissa, tvätta sminket. Ni vet hur jobbigt sånt är..

Självklart drog jag mig ändå ner, och som vanligt piggnade jag till efter jag tvättat sminket..
Nu har jag dragit mig upp igen och sitter alltså här. Medveten om att jag borde smörja in kroppen så jag inte vaknar med halva huden brevid mig än på mig.

Imorgon ska jag kanske ta en promenad (?!) och förmodligen se på skidåkning då det verkar vara det enda rätta i detta hus.
Nu gäspar jag och känner hur kroppen vill ligga ner! Nu är det dags att acceptera att det faktiskt är time för att sova. Ska inte kämpa emot längre.



Tjing tjong kines, hoppa upp och fes!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0