Stina Taavo

Finns ingenting som gör mig så bekymrad och förbannad som djurförsök, och för den delen djurplågeri överhuvudtaget.
Jag känner extra empati med djuren jämfört med människor då de är så försvarslösa.
Dom kan inte anmäla nån, de kan inte berätta hur det känns för någon, ingen förstår dom helt, och dom har inte samma rättigheter som oss människor.

Fyfan för de idioter som ens kan behandla djur illa. Det behöver inte vara det grovaste för att det ska få ett djur att må dåligt. Ingen som inte har djurkänsla borde få ha djur, eller handskas med dem.
De som behandlar djur illa mår nog inte bra själv, och kan inte ha blivit bra behandlade av exempelvis deras föräldrar och har aggressioner inom sig som är enkla att ta ut på djur. Att få känna makt och vara lika jävlig som man själv blivit behandlad.
Sen finns det ju allmänt dumma jävlar som skaffar djur utan att ens ha intresset eller känslan för det. Ett litet stackars djur blir bortglömt i ett hörn, och får leva olycklig och felskött. Hatar sånt.

Här nedanför är några hemska exempel som gör att det värker i hjärtat på mig.
En gris (av flera miljoner) som är "lever" ett helt instabilt och instängt liv. Den matas inte av kärlek eller omtanke utan för att bli nog stor att slaktas.
En apa som används till djurförsök, och har här utsatts med en sjukdom med flit för att se hur det går att bota.
Dessa hundar låg vid en soptipp (i USA) nära en hundkapplöpningsbana. Dom dödades då dom inte presterade på topp. Det visar ju vilket värde dom hade för deras ägare. Dom fanns för att dom skulle springa fort och vinna, inte nåt annat.